Handlingen kretsar fortfarande kring de fyra advokaterna vid advokatbyrån Heder, som nu både behöver jonglera faktumet att de mördat en våldtäktsman i självförsvar – men sedan gjort sig av med kroppen – samtidigt som man tar sig an en ny serievåldtäktsman som verkar ha en koppling till Heder. Från en scen till en annan kan vi däremot hoppa från diskussioner om penisbilder, antal hora/slyna-omnämnanden i sociala medier och hur varje man är en potentiell våldtäktsman, till faktumet att det finns en ”galen” dotter, ett möjligt faderskapstest, en snokande änka och en hel men lika viktig sidohistoria om hederskultur.
På något underligt sätt så knyts ändå allt ihop, efter en rad spännande cliffhangers i slutet av varje avsnitt. Det kommer inte förvåna mig det minsta om även den andra säsongen blir något av en tittarmässig succé, även fast jag från en scen till en annan har svårt att säga om betyget borde hamna på vårt lägsta betyg… eller en stark fyra. Det skiftar med andra ord snabbt.